Ett ljus!/Angel
Det finns alltid tilltro till den du är!
Finns den vackraste och älskbara du?..
Vad krävs för att du skall skapa den tillit till dig själv?
Är det i andras bekräftelse vi väcker sanningen om oss själva?behövs andra för att vi skall se oss själva!
Med en eftertanke kan vi då fortsätta vandra utan andras påverkan? Vad krävs då av oss själva
till ett liv av kärlek och lycka..de som vi borde ha,de som alla strävar efter.
Vi kanske någonstans är varandras avbild?
Första testamentet i första Mose boken,säger Gud i sitt förbund med Noa!
"Den som utjuter människoblod,
hans blod skall utjutas av människor
Ty Gud gjorde människan till sin avbild"
ok! så är vi kanske varandras avbild? Men varför dömer vi någon annan? varför ser vi inte han eller hon som oss själv Denns brister är mina brister! Vi är någonstans likgiltiga! den vackraste kärleken är den som är sårbar och tillitsfull. Hämden bör vi inte förlika oss med, enbart betrakta den som den är.
Vi behöver inte älska varandra. Men recpekten och förlåtelsen är början på allt!
Man bör inte förlåta men man kan recpektera
Man bör inte älska man kan förlåta.
En tanke från Angel;)!!
